Sista september 2009

Sista september idag, vilket betyder att det är den första oktober imorgon. Vill ni veta en annan sak det betyder? Jo det betyder att jag har varit ifrån min älskling i en hel månad. Hjälp. Tiden har gått fort men ändå långsamt på något konstigt vis. Eftersom detta är en ny blogg så har ni ju antagligen inte den blekaste aning om vad han har för sig eller var han är någonstans. Så jag tänkte berätta, men gör dock en lång historia kort.

Min pojkvän (Rickard) befinner sig sedan en månad tillbaks på andra sidan jorden, nämligen i Australien. Han är där med en kompis nu efter gymnasiet och de jobbar och lite sådant. Han kommer hem den fjärde januari, klockan två på natten. Då tänker jag befinna mig på arlanda och krama om honom ordentligt, tänker inte släppa taget på ett bra tag heller. Det finns säkert många där ute som är i samma situation som mig, som är utan den person de älskar mest. Men för er då som inte är i samma situation kan jag berätta att det är något av det jobbigaste jag gått igenom. Det har nu gått ungefär en fjärdedel av tiden som Rickard ska vara borta. Varje gång jag tänker på hur lång tid det är tills jag får andas in hans lukt och känna hans värmande mysiga händer igen så får jag panik. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vill bara att tiden ska spolas framåt och att det här året ska vara slut. Nu ser ni mig säkert som någon deppig typ som går runt och gråter hela tiden, men det kan jag lova er att jag inte är. I skolan, med kompisar och på alla andra ställen där det finns folk runt om kring mig, även hemma, så är jag alltid lugn och har kul, men på nätterna och kvällarna (ibland) så kommer alla känslor och den där paniken smygande. Det, mina vänner är något som är jobbigt. Men nog om det.

Jämför nu inte det jag tycker är jobbigt med något ni anser är värre. Alla känner olika och reagerar olika på olika saker. Varje människas sorg/problem är den egnes.

Godnatt med er.

Emma

Before we're missing

Emmas och min planerade natt och morgon tillsammans blev inte av.. Vi skulle ha taggad tillsammans med gröt och grejer inför dagens orientering i Sollentuna (ja, jag undrar också hur fan de ska gå till?!). Nu sitter vi i stället vid varsin dator och jag bad henne precis kolla på ett klipp av Anna Anka när hon berättar om sin "fantastiska kropp". Hon snackar så mycket skit!! Hon ser för fasen ut som en opererad 60-åring och hon är bara 30+? Det är ju hemskt!

Läste Emmas förra inlägg.. Som ni förstår så har hon en älskling att krama på (för tillfället är han bortrest dock). Med detta vill jag ha sagt att jag är singel och jag trivs väldigt bra med det. Dock blir man ju vääääldigt avundsjuk på alla som går och myser med någon.. Är i och för sig inte säker om det är något för mig, haha... Men man ska aldrig säga aldrig!

Oj, lätt att babbla på. Vi borde ha en liten presentation av oss själva, va? Ni borde verkligen undra va de är för brudar som tycker sig ha sig rätten att ta upp en del av era liv. Det skulle i alla fall jag göra. Later

Hanna

true love is like a circle, it has no end.

Jag insåg just hur otroligt lyckligt lottad jag är.
Det är inte många som får chansen att leva

med en så underbar människa som

min Rickard.

Ville bara säga det, han är underbar.

Emma

I'll make it a double

Läste just igenom det Hanna hade skrivit och kan inte annat än att hålla med. Blogga är jätteroligt, vad är vårat problem liksom? Nej nu blir det till att komma igång ordentligt(HEJAHEJA). Måste bara passa på att säga att vi båda är nya här på blogspot (använt blogg.se förut) och därför kan saker och ting vara lite röriga i början.

Emma

Kom igen

Okej, alla vet vad trögstart är. Det är alla med om ibland..
När man ska göra något kul så brukar det aldrig vara svårt att sätta igång, trögstart finns inte med på kartan.

Blogga är kul. Och att blogga med Emma är ännu roligare!

Jag fattar därför inte varför vi har så förbannat svårt att komma igång. Emma, hallåå! Vi missar massor nu, kom igen, vi skulle ju blogga!

Hanna